Emelies första egna häst.

Ronda
När man som liten drömmer om sin första ponny så innehåller drömmen sällan en bockande, busig d-ponny som person efter person har gett upp på. Det var kanske inte riktigt det jag drömde om heller, men nog drömde jag om en egen häst allt! Jag kommer från en familj som inte hade råd att köpa en ponny till mig utan jag var glatt medryttare på andras hästar, red på ridskola och gjorde allt jag kunde för att få vara med hästarna. Men så kom den dagen... Jag var medryttare på världens snällaste halvblod och det gick rätt så bra för mig. Min ridlärare hade kontakt med några i grannstallet som ahde en d-ponny som de hade problem med. Hon tipsade dem om mig, att jag nog skulle ha tid med ytterligare en häst, en yngre än halvblodet jag red på som ändå var rätt gammal vid den här tidpunkten. Så det blev bestämt att jag skulle provrida och eventuellt bli medryttare på den där tokiga d-ponnyn som körde över sina ägare så. 
 
Dagen innan planerad provridning så ringde dock ägarna till ponnyn och gav min mamma ett erbjudande. Jag kunde få ponnyn med all utrustning. Bara sådär. Efter mycket tjat och bönande till mina föräldrar så blev alltså Ronda min. Hon kastade av mig på min första lektion med henne men lika lycklig var jag för det. Jag hade alltså blivit stolt ägare till min första häst. En d-ponny som knappt kunde gå i form, inte hade hoppat några särskilda höjder... Och som var en riktig avkastardrottning. Trots detta så lärde jag mig otroligt mycket på Ronda och det är henne jag har att tacka för mycket. Även diverse skador. 
 
De allra finaste minnena som lever kvar efter Ronda är alla de där dagarna vi var ute utan sadel och dånade fram genom skogen i full galopp, när vi plaskade i det kalla vattnet utanför Åkerby på somrarna och de gånger vi så glatt och så vilt slängde oss över de högsta hindrena jag någonsin hoppat. Jag har otroligt mycket att tacka den här ponnyn för. 

Ronda var en svensk ridponny, korsning connemara/lippizzaner/varmblod, brun och var ökänd i Vallby som en riktigt galen liten häst. Men hon hade väldigt många fina sidor som de flesta aldrig någonsin fick en möjlighet att uppleva på det viset jag hade turen att faktiskt få göra. Ronda dog av en skada alldeles för ung tyvärr. 











Kom ihåg mig?


Bloggen drivs av Emelie och Emilia som ligger bakom Grenryda gård, vårat gårdsnamn. Här kan ni läsa om våra hästar och vår träning tillsammans. Klicka på menyn högst upp för att läsa mer om oss eller om våra underbara hästar. Vi håller på att långsamt lägga en grund för en framtida mindre avelsverksamhet med shetlandsponnyer men vi tränar även våra hästar. Vi ställer ut, rider, tricktränar, kör och tränar diverse saker från marken.